15/11

Hur kan han som var mitt allt. Min person. Min bästa vän. Min. Hur kan han inte vara min längre? Det värsta är alla minnen. De som vägrar sluta att visa sig i mitt huvud. Och tomheten. Jag är bara ett skal. Det är inte lätt att gå från två till en på bara en minut. En minut sen var det slut. En sista kram. Ett hejdå. Hur klarar man sig utan sin bästa vän? Utan han som kan allt om en, som man kan berätta allt för och som håller om en när allt är för jobbigt? Hur gör man? Och slutar tårarna någonsin att rinna? Försvinner klumpen i halsen, eller den i magen som gör det omöjligt att äta? Kommer ångesten att sluta finnas här? Kommer jag att sluta tänka "tänk om"? Kommer jag någonsin förstå att han inte är min längre. Han är inte min. Jag kommer inte att kyssa hans läppar igen. Aldrig hållla om honom, dra händerna igenom hans hår. Aldrig igen.
Jag klarar det här. Om bara tårarna slutar rinna någongång.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0